Hans Drejer Odelsheim

Min älskade pappa.

Att du försvann är inte bara orimligt, utan också grymt.

Den 11 maj 2010, blödde våra hjärtan av sorg, och trösten verkade långt ifrån oss. Smärtan av din frånvaro kommer alltid att svida i hjärtat, men minnet av dig lever kvar här.
Vi älskar dig.

Snabbt, men ändå väntat. Din kropp orkade inte mer. Det fanns ingenting som kunde ha hindrat det som hände, förr eller senare skulle ditt hjärta ha gett upp. Men du finns kvar här, i allas hjärtan och tankar.

Det var många som älskade min pappa, många som älskar min pappa. Ingen går obemärkt av hans bortgång, allra minst jag.


Tusen tankar, tårar och skratt som du lämnat mig med. Det finns så många ord, men inget av dom verkar passa in här.
Inget mer än att vi alltid kommer att älska dig. Du var en far, en son, en bror, en make och en sjuhellsikes vän. Jag önskar av hela mitt hjärta att du inte längre lider, att du funnit ro i din oroliga själ.


Så sväva fritt, och låt inte marken binda dig. Sväva fritt, och besök de platser du alltid velat se.
Du finner oss här, när tiden är rätt.