Janne Westerlund

Janne levde i 46 år. Han dog någon gång mellan den 20:e och 21:a april 2009. Som person hade han många olika sidor. Han kunde både vara tillitsfull och misstänksam, generös och självisk, men gjorde allt med stort engagemang. När han grep sig an en uppgift så var det alltid med en insats av 100 procent.

Hans största intressen har nog varit musik och kampsport. I 17-årsåldern började han spela bluesgitarr. Bluesen blev en viktig följeslagare och vän, som ett sätt att uttrycka känslor och musikalitet, men också en möjlighet att uppleva en varm och känd värld.

I några perioder tränade han karate i stilarten wado-ryu, och uppnådde där 5:e kyu. Fighting, den mer fria kampträningen, var det han gillade mest. På senare år tittade han gärna på K1, en kampform som påminner om boxning, men där också sparkar är tillåtet.

Något som var karaktäristisk för Janne var ett stort mod. Redan i 11-12 årsåldern dök han från tiometerstornet i Gustavsviksbadet. Han kastade sig gärna in i det som verkade spännande, men tänkte kanske mindre på vilka konsekvenser det kunde få. När något gick dåligt kunde han uppleva det som att han alltid hade sån otur.

Han hade stor charm och humor, något han använde i dagligt umgänge men också för att få sin vilja. I kombination med en stor portion envishet och ett mycket direkt tonfall, så kunde hans önskemål ibland vara svåra att stå emot. När det kom till människor som befann sig i en mer utsatt situation än han själv så kunde han finna på att ge bort det han hade eller låna ut sina sista pengar.

Han förändrades mycket genom livet. Han var alltid livlig och lekfull, något som kanske inte var så tydligt de sista åren pga en svår livssituation, men som fortfarande fanns kvar. Hans kontakt med droger och allt vad det medförde, innebar många institutionsplaceringar. Fängelsevistelser hade mest negativ påverkan på hans personlighet. Störst förändring hade den överdos han tog för ca åtta år sedan och som innebar att han fick hjärnskador. Som handikappad och narkoman blev han tyvärr ofta i första hand betraktad som narkoman och behandlad därefter. Han levde mycket lång tid som hemlös och de sista åtta månaderna i fängelse. Efter tre dagar i frihet så drunknade han under oklara omständigheter i sjön Möckeln i Karlskoga.

Efter överdosen uppträdde han nästan som ett barn. Han reagerade spontant och kunde bli mycket arg när han inte fick sin vilja eller folk inte förstod honom. En intressant förändring var att han ofta talade sanning och inte försökte framställa saker på ett taktiskt fördelaktigt sätt så som han tidigare gjort. Vissa tveksamma handlingar kan nästan bara förklaras med att han inte förstod innebörden av dem.

På ett nästan mirakulöst sätt bevarade han tron på en möjlig positiv framtid. Hans tjej lämnade honom efter överdosen men han fortsatte att tro på att de kunde få en bra framtid tillsammans. Han hade bestämt sig för att sluta uppträda aggressivt och hade börjat reflektera mycket och hoppades kunna få kontakt med sin dotter i framtiden.

Det är absolut ofattbart att mista någon som är en del av en själv. Och det var Janne. Och är på något sätt fortfarande…