Leonora Sellman

Vår vackra dotter Leonora var det bästa som kunde hända oss, mig hennes mamma och hennes pappa. Hon var så lätt att ta hand om, tyckte vi, trots att vi inte hade någon som helst erfarenhet av barn sedan tidigare. Vi hade verkligen fått det bästa av allt, kände vi.
Leonora kunde fästa blicken mycket tidigt och följa med med ögonen. Man blev alldeles varm inombords när hon såg på en. Vår ena katt var den som fick Leonoras första skratt. Också katterna tyckte det var mysigt att vi hade fått en bebis.
Vi hade så många framtidsplaner, vår lilla familj. Inte kunde vi ana att hon skulle ryckas bort från oss så hastigt!
Musiken betydde mycket. Jag, hennes mamma, sjöng för henne flera gånger per dag, t ex innan läggdags. Jag tror hon tyckte om "Trollmors Vaggvisa", "Visa vid Midsommartid", "Om Dagen vid Mitt Arbete", som jag ofta sjöng. I sin lilla ljusrosa barnkammare hade hon en egen CD-spelare. Hon tyckte om att lyssna på gregorianska munkar, som vi hade en skiva med.
Nästan varje kväll fick Leonora sin kvällsmat ute i naturen, när våren och sommaren kommit. Vi brukade åka ut med bilen med nappflaskan redo och mata henne till fåglarnas aftonsånger. Annars var vi också mycket ute med henne i naturen. Vi hade Leonora i bärsjal och hon följde med på våra skogsvandringar. Om hon började trilskas eller bli lite kinkig, var det bara att sjunga för henne.

Leonora somnade in och dog i plötslig spädbarnsdöd en regnig söndagseftermiddag, knappt ett halvår efter att hon fötts. Det är en chock vi aldrig kommer att komma över så länge vi lever. Men vi kommer heller aldrig glömma den lycka hon gav oss och vi är mycket tacksamma för den tid vi fick med henne.

Leonora; jag hoppas så innerligt att vi en dag får träffas där på Andra Sidan. Att du väntar där på oss och att vi åter igen får vara tillsammans. Att förlora dig är som att ha blivit av med en kroppsdel - du kommer alltid att fattas oss.
Vi älskar dig så innerligt mycket och hoppas och önskar att du har det bra där du är nu.