TOBIAS SANDLUND

Tobias-vi fick bara ha Dig till låns. Nu vilar Du i trygga händer och himlen har fått ännu en ängel.

Du blev 15 år och trots Ditt handikpp och Dina trasiga njurar-kämpade Du på.
Du har inspirerat så många och gjort Din mamma till en bättre människa.

Undrar så många gånger, hur allting kunde ha blivit, om Du fått vara frisk.... Du var värd så mycket bättre....
Hur mycket smärta skall ett litet barn behöva bära?

När Du föddes en solig maj-dag, kände jag ett så starkt band till Dig. Ett band som bara växte sig starkare. Du behövde mig, lika mycket som jag behövde Dig!

Du trivdes i skolan och har haft tur, en underbar personal som kom Dig så nära. Du utvecklades, i Din egen takt.

Livet med Dig har många gånger varit tungt och ledsamt, smärtsamt och hjärtskärande....
Men, vägrar låta dessa känslor ta överhanden. Vill bara minnas det fina, Dina fräknar, Ditt skratt, Dina kramar, Din närhet och Din livslust!

När till slut Din kropp inte orkade mer, syndes det i Dina ögon. Jag glömmer aldrig Din blick....
När Du tog Ditt sista andetag och jag höll Dig i mina armar, blev allting tyst, tomt och kallt. Hur skulle vi nu leva vidare utan vår älskade skrutt?

Men för att Din kamp för livet inte skall var bortkastat, måste vi kämpa vidare. Din mamma försöker leva vidare utan Dig.....

Vi är så många som saknar Dig: Mamma o Elias, lillsyrran Matilda, mormor o morfar, morbror Petrus o Beer, Lotta och Rhobin, din "favvo". Övrig släkt och många många vänner.....

En tröst är att Du finns med g. mormor Märtha, g. morfar Sven och g. morbror Roy. Ni vakar över oss....

NÄR JAG HÖLL DIN HAND EN SISTA GÅNG
OCH NÄR JAG LÄNGRE INTE KUNDE NÅ DIG,
GAV JAG ETT LÖFTE I TYSTNAD.
LÖFTET VAR- VI SES IGEN.
-I EN ANNAN TID
-I EN BÄTTRE VÄRLD.
DIN HAND VAR SÅ KALL
OCH DIN BLICK SÅ TOM
OCH MINA ÖGON FYLLDES MED TÅRAR.
ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT!
Mamma.