Julen 1999

Onsdagkväll den 22 december pratade jag med mamma i telefon. Vi pratade i en halvtimme, någongång mellan 20.30 -21.00. Bla pratade vi om julafton, vilken tid jag och min familj skulle komma hem till henne och pappa.
Torsdagen den 23 december jobbade jag. Jag hade tänkt sluta vid ett för att kunna åka ut och köpa de allra sista julklapparna. Vid halv tolv ungefär ringer telefonen. Jag satt redan upptagen i en annan telefon och kunde först inte svara. Det ringde många signaler. Jag avslutade samtalet jag höll på med och svarade. Det var Teuta, min lillasyster Nadjas kompis. Hon sa att något hänt med mamma och att mamma åkt in till NÄL med ambulans. Jag trodde att hon skojade och påpekade att det är inget att skoja om, att det inte var roligt. Hon stod på sig och jag bad om att få prata med min syster. Nadja kom till telefonen. Hon bara grät och då förstod jag att det var sant att något hänt mamma. Jag kastade mig iväg till Nadja. I bilen spelade jag hög musik, en hårdrockslåt jag just då hade som favorit. Jag som egentligen aldrig gillat hårdrock. Många tankat for genom mitt huvud. Vad kunde ha hänt? Hur skulle det bli nu? Men jag tänkte aldrig tanken att min mamma kunde dö. Jag minns att jag tänkte att hon kan ha fått en hjärnblödning och att det isåfall kunde ta tid innan hon blev återställd. Men då tänkte jag också "ja, ja, vi får fira jul hos henne på sjukhuset, det är ju inte hela världen. Sedan får jag sluta jobba ett tag för att finnas för henne så att hon blir återställd så snabbt det går. Nu är det min tur att finnas för henne."
Jag och Nadja åkte till NÄL. Där fanns redan pappa, mormor och morfar. Fredrik, min ena bror, kom strax därefter. Ingen visste något ännu. Pappa berättade att mamma klagat på huvudvärk kvällen innan och att han under natten vaknat till av att mamma yrat och viftat lite med ena armen. Han trodde att hon fått influensa eller något och hade därför låtit henne sova på morgonen. När han senare försökt väcka henne hade det inte gått. Då förstod han att något var fel...
Vi fick vänta på att få veta vad som hänt. Mormor var förtvivlad och grät. Jag var lugn, "det ordnar sig, mamma är stark." Efter några timmar kom två läkare och berättade att hon fått en blödning i lillhjärnan och att hoppet är mycket, mycket, mycket litet att hon ska överleva. Mormor var då lugn. Jag började gråta. Jag tror att jag då förstod hur allvarligt det var, att det här kanske inte kommer att gå vägen...
Senare den dagen åkte jag ut tillsammans med min man, Tommy, för att köpa de sista julklapparna, bla till mamma. Hon hade önskat sig tofflor samt en brosch. Jag köpte ett par varma, mysiga djurtofflor till henne och tre broscher då jag inte kunde välja en. Vi hämtade också min bror, Joakim, som var på ett korttidsboende och körde honom hem till pappa. Mamma skulle ha hämtat honom den dagen men hon kunde ju inte...
Jag berättade också för mina döttrar, Jelena och Ann-Katrin, vad som hänt med mormor. Jelena, som då bara var tre år försökte trösta mig. Hon hämtade ett gosedjur, en tomtenalle, som hon gav till mig och hon förklarade att "mommo skulle bli bra för doktorn skulle laga mommo."
Julafton... vi satt hela familjen hemma vid mamma och pappas köksbord. Vi åt julmaten mamma förberett, åt hennes hemlagade köttbullar. Ingen sa något, alla var tysta, ingen pratade och ingen skrattade. Emellanåt snyftade någon. Mitt i middagen kommer farfar. Han och farmor körde svängen förbi för att önska God Jul. De var på väg till pappas bror, Benny, för att fira jul. Pappa hade inte ringt till dem och berättat vad som hänt. Han ville inte förstöra julen för dem...nu fick farfar veta.
På kvällen var jag och Tommy hos mamma en stund. Jag satt vid hennes sida och höll hennes hand. När vi skulle gå sa jag hej då och då började mamma kasta med huvudet och rycka med benen. Hon jämrade sig lite också. Sköterskan sa att det var reflexer. Jag hade svårt att tro på det. Senare på kvällen, var jag hos en kamrat till mig som bodde granne med pappa. Då ringde hennes telefon. Det var från NÄL. De bad oss skynda oss dit då mammas tillstånd blivit kritiskt. Pappa, jag och mina syskon, Christoffer, Fredrik och Nadja åkte dit. Mormor och morfar var redan där. Mamma hade fått något för blodtrycket men de visste inte hur det skulle gå. Vi vakade i flera timmar. En präst fanns med oss. Nadja, som då bara var 13 år, satt vid mammas sida och höll koll på maskinen som visade blodtrycket. Så småningom blev det stabilt igen och Nadja trodde då att mamma skulle vakna. Hon förstod inte varför mamma inte gjorde det och hon blev jättebesviken. Nadja pratade med mamma, visade henne och tackade henne för den fina skinnjackan hon fått av mamma och pappa i julklapp...
Senare under natten fick vi prata med en läkare. Han svarade på de frågor vi hade och han förklarade att det inte gick att operera mamma, det fanns inget de kunde göra. Han förklarade också att om så mamma lagt in sig i "förebyggande syfte" hade de inte kunnat göra något då lillhjärnan är svåropererad eftersom det är där allt finns som styr vår andning, våra hjärtslag osv. Vi kunde sedan åka hem, det kritiska läget var över. Vi sov alla hemma hos pappa den natten.
Lördagen den 25 december gjordes en hjärnröntgen på mamma. Hon var nästan helt hjärndöd men det fanns aktivitet i ett blodkärl. Nu var det lilla hoppet vi hade borta...
På söndagen gjordes en ny röntgen. Då var all aktivitet borta. Mamma var helt hjärndöd...hon var död. Maskinerna som andades åt henne, som höll hennes kropp igång skulle stängas av. Vi fick då frågan om donation. Vad visste vi om vad mamma ville? Vi hade inte pratat om sånt. Vi valde att gå med på donation. Mamma hade alltid ställt upp för andra och vi trodde därför att om hon kunnat välja så hade hon valt att kunna hjälpa till in i det sista. Vi insåg också att hon kanske faktiskt kunde rädda en annan människas liv nu när hennes egna tog slut...och kan man ge någon en bättre och finare julklapp?
Vi fick alla sedan ta adjö av mamma...
Söndagen den 26 december 2009 gick min mamma över till andra sidan. Hon blev 46 år gammal. Hon lämnade efter sig stor sorg och saknad........

Äldsta dottern Jessica