Lilla hjärtat..

Tisdagen den 24 november 2009 började värkarna komma, vi var så uppspelta! snart skulle vi få träffa det lilla barnet som vi väntat på i 9 långa månader <3
Men allting gick fel så fort, glädje utbyttes till förtvivlan.. Man kunde inte hitta något hjärtljud.. Ledsna miner, ingenting att göra.. Inget akut kejsarsnitt.. Det var försent.. Eira's tid var förbi..
Förstår du vad jag säger? undrar barnläkaren med ultraljudet.. Jag stirrar på skärmen med bilden av vårt barn..Hon rör sig inte.. Hjärtat slår inte... Ja, jag förstår vad du säger, men jag vill inte höra det! Tittar på din pappa, han gråter.. Men jag kan inte, för jag tror inte att det är sant.. Vi blir lämnade ensamma, först vill dom att vi ska åka hem o ta till oss det som sagts.. Men vem kan köra? Vi är i total chock..
Massa prover tas..Skickar sms till några nära och kära, orkar inte prata.. En säng till rullas in och vi får tillbringa denna hemska natt i separata sängar jag och din pappa.. Insomningstabletter och morfin.. Allt värkarbete har stannat av..
Morgonen efter känner jag mig bara så tom, fast du fortfarande är kvar i mig.. Jag ska föda dig..
Fostervattensprov tas och sen blir vi lämnade ensamna igen.. Fast det är så vi vill ha det.. Vi gråter..
Barnmorskan kommer in, nu ska jag sättas igång.. Lustgas, ryggmärgsbedövning.. Känner mig så uppgiven.. De frågar om jag vill ha dig på min mage när du har fötts.. Jag svarar nej, jag klarar det inte.. Jag vill inte att du ska vara död.. Födseln går ganska snabbt och vi får snart veta att du är en flicka, den finaste i hela världen. Det ser ut som du sover och jag vill bara att du ska börja andas, öppna ögonen och skrika.. Men det händer inte.. Du har somnat för gott och ingen vet varför..Vi får ha dig hos oss så länge vi vill, din pappa lyfter upp dig och håller dig hårt..Själv tittar jag bort efter en stund, jag vill så gärna hålla dig, men jag kan inte..
Jag gråter hela vägen hem från sjukhuset.. Förstår inte hur din pappa klarar av att köra.. Men han är stark <3
Väl hemma så väntar hundarna på oss, dom blir jätteglada först, men märker att det är något fel, så de lugnar sig och ligger vid oss, för att trösta.
Sen blir det möten med din släkt.. Alla är ledsna, det fälls tår på tår och vi står starka inför dem, i ensamheten och inne i hjärtat gråter vi också..
Saknar dig jättemycket älskade Eira!

död 091124
född 091125
avsked i kyrkan 091221
urnnedsättning 100423