”Gryning” – 1 april

Nu flödar gryningsglöden över randen
Av horisontens skimrande pokal,
och havets vågor gå med sång mot stranden
och liv och skönhet fylla berg och dal.
Och daggens radband på vars pärlor natten
har räknat sina böner ligger kvar
på spindeltrådarna i blomrabatten
och fågelkören klingar hög och klar.

Kan du väl tro att himlens facklor tändas
och lämnas se´n att slockna efterhand?
Tror du att livets frön till jorden sändas
för att förbrännas i ett ökenland?
Tror du att allt som doftar och som sjunger
och allt som känner evig kärleks makt
är lämnat åt sig själv att dö av hunger
i en av Gud förgäten öde trakt?

Nej, allt är liv och livet evigt strömmar
igenom kosmos, genom allt som är,
det giver färg åt dina skönhetsdrömmar
och över smärtans floder det dig bär.
När morgonsolens första klara strimma
med ljus och värme ned till jorden når
vi lyssna och ett ögonblick förnimma
hur evighetens puls i tiden slår.


Ur "Vi och våra dagar" av Axel Fredenholm